Let see..
Jag avslutade 2007 med att jobba 200 timmar i december, fira in nya året med en katastrof fest som såg ut att följa med in i 2008 men som tur var kom fyra själar och tog med mig och Sofie därifrån för att få en någorlunda tolvslag i alla fall.
Hur såg mitt 2008 ut?
Jag gjorde inte annat än att jobba och jobba två inledande månaderna på året. Stressade fram och tillbaka mellan jobbet och stallet för att hinna med allt och höll på att ta ner mig själv. Mådde pyton. Men såg ändå ljuset i tunneln då Mars var nära.
Thailand stog på schemat när Mars äntligen kom! Jag och Jess packade väskan och drog till sol och värme i 3 veckor. Mötte upp Erik (hennes kille) och Isberg där och luffade runt och mådde som bäst. Ingen stress bara slappande på stranden dag ut och dag in. Lovely.
April innebar ett stort beslut som kom att förändra mitt liv. Hästarna. 16 år blev det innan jag kände att det inte var hållbart längre. Bristande intresse, knappt med tid pga av allt jobb fick mig att inse att Poco skulle säljas. Annonsen var ute och tanken hade blivit verklighet.
I Maj satte jag mig på planet ner till Ängelholm för att spendera en helg med massa fest tillsammans med Fredrik och folket från hans student. Var även till Stockholm tre dagar och Maxskola för utbildning.
Juni Juli Augusti. Poco säljs 24:e juni till Luxemburg och jag gråter ögonen ur mig och funderar om jag gjort rätt. Värsta dagen jag upplevt sen faster dog. Kan än idag börja gråta när jag tänker på det. Men jag vet att det var rätt mot både mig och honom att få flytta och jag får för första gången på evigheter känna hur det är att bara ha sig själv att rå om.
Jag gör min första sommar som hästledig och semestern blir den ledigaste på länge. En semester som avnjuts några dagar i Värmland med syster och hennes kille i lugnet och högvärme.
Peace and love och Lars Winnerbäck hinns med också.
Vi har en liten max-fest som blir galen med rolig. Dock med en liten jobbig eftersmak för vissa.
Drar mig på fotboll ibland också och ser när Islingby spelar.
Sensommaren och hösten går åt att jobba och jobba. Träffa morafolket och ha det riktigt bra. Saknar Poco enormt men vet att han har det bra.
Köper mitt efterlängtade Efva Attling halsband och utökar min samling.
Hedemora har gått upp i div.1 och jag åker mellan Borlänge och Hedemora för att hinna med att se så många matcher som möjligt. Matcherna går sädär men det är kul att se M spela och han gör det riktigt bra.
November kommer och jag börjar planera in en resa till Luxemburg för att hälsa på Poco. Ser på hockey och funderar varför saker inte går min väg.
December inleds med en resa till Luxemburg i fyra dagar. Härligt att träffa Poco igen men kändes jättekonstig att någon annan bestämmer över honom när jag har gjort det i fem år. En tår faller när jag sitter på planet hem igen. Kommer hem sätter mig in i jobb igen. Max säljer som satan och alla är nog mer eller mindre lite trötta av all försäljning. Jag jobbar juldagsnatten för tredje året i rad och ser fram emot det, ökar sista timmens försäljning mot förra året och är riktigt nöjd.
Jag och M har nu kännt varandra i tre år och jag inser att han fortfarande har en grymt stor plats i mitt hjärta.
December avslutas med en nyfunnen vän i Motéus som jag ser fram emot att åka till Lyon med.
//
Hur såg mitt 2008 ut?
Jag gjorde inte annat än att jobba och jobba två inledande månaderna på året. Stressade fram och tillbaka mellan jobbet och stallet för att hinna med allt och höll på att ta ner mig själv. Mådde pyton. Men såg ändå ljuset i tunneln då Mars var nära.
Thailand stog på schemat när Mars äntligen kom! Jag och Jess packade väskan och drog till sol och värme i 3 veckor. Mötte upp Erik (hennes kille) och Isberg där och luffade runt och mådde som bäst. Ingen stress bara slappande på stranden dag ut och dag in. Lovely.
April innebar ett stort beslut som kom att förändra mitt liv. Hästarna. 16 år blev det innan jag kände att det inte var hållbart längre. Bristande intresse, knappt med tid pga av allt jobb fick mig att inse att Poco skulle säljas. Annonsen var ute och tanken hade blivit verklighet.
I Maj satte jag mig på planet ner till Ängelholm för att spendera en helg med massa fest tillsammans med Fredrik och folket från hans student. Var även till Stockholm tre dagar och Maxskola för utbildning.
Juni Juli Augusti. Poco säljs 24:e juni till Luxemburg och jag gråter ögonen ur mig och funderar om jag gjort rätt. Värsta dagen jag upplevt sen faster dog. Kan än idag börja gråta när jag tänker på det. Men jag vet att det var rätt mot både mig och honom att få flytta och jag får för första gången på evigheter känna hur det är att bara ha sig själv att rå om.
Jag gör min första sommar som hästledig och semestern blir den ledigaste på länge. En semester som avnjuts några dagar i Värmland med syster och hennes kille i lugnet och högvärme.
Peace and love och Lars Winnerbäck hinns med också.
Vi har en liten max-fest som blir galen med rolig. Dock med en liten jobbig eftersmak för vissa.
Drar mig på fotboll ibland också och ser när Islingby spelar.
Sensommaren och hösten går åt att jobba och jobba. Träffa morafolket och ha det riktigt bra. Saknar Poco enormt men vet att han har det bra.
Köper mitt efterlängtade Efva Attling halsband och utökar min samling.
Hedemora har gått upp i div.1 och jag åker mellan Borlänge och Hedemora för att hinna med att se så många matcher som möjligt. Matcherna går sädär men det är kul att se M spela och han gör det riktigt bra.
November kommer och jag börjar planera in en resa till Luxemburg för att hälsa på Poco. Ser på hockey och funderar varför saker inte går min väg.
December inleds med en resa till Luxemburg i fyra dagar. Härligt att träffa Poco igen men kändes jättekonstig att någon annan bestämmer över honom när jag har gjort det i fem år. En tår faller när jag sitter på planet hem igen. Kommer hem sätter mig in i jobb igen. Max säljer som satan och alla är nog mer eller mindre lite trötta av all försäljning. Jag jobbar juldagsnatten för tredje året i rad och ser fram emot det, ökar sista timmens försäljning mot förra året och är riktigt nöjd.
Jag och M har nu kännt varandra i tre år och jag inser att han fortfarande har en grymt stor plats i mitt hjärta.
December avslutas med en nyfunnen vän i Motéus som jag ser fram emot att åka till Lyon med.
//
Kommentarer
Trackback
