madeleinne

En timme i mina gamla stallkvarter blev det. Nostalgitripp utan dess like blev det när vi intog gamla ridvägar, minnen bubblade upp till ytan, nästan så man såg sig själv på Rosslea, Baccardi eller Ronja på vägarna. Kommer fortfarande ihåg vad som har hänt längs vägarna. Vem som gjort vad, vem som blev rädd för bron, kossorna, vattnet. Vid vilken punkt Baccardi alltid fick börja sin galopp, vart Rosslea alltid fick jobba lite hårdare..Minnen suddas aldrig ut va? 
Vet dock inte hur jag tänkte riktigt med mitt skoval. Lite lerigt, lite blött men det gick. Wilgot gick från vit till brun. Nu ligger han och sover i fåtöljen, han är nöjd. Äntligen.

//